En hyllning till Ann Magnusson 💜 Första Jitexspelaren i landslaget

Du var som enda Jitexspelare och göteborgare med i den allra första landskampen, mot Finland (0-0) i Mariehamn 1973. Hur bra var ni egentligen? 

– Hur bra vi var? Svenska landslaget? Om du jämför i dag med Pias lag … det är svårt för mig att säga. Tillräckligt bra var vi väl inte! Det är nog lite hårdare och tuffare i dag. Alla säger det. Och snabbare. Man är inte ung längre, så man kan vara med och spela. 

Vad hände sedan? 

– Det hände väl inte så mycket. Det blev någon mer landskamp, men jag kom inte till min rätt. 

Hur många gjorde du? 

– Fyra, kanske? Tänk, på den tiden … jag hade aldrig spelat ytter i hela mitt liva. Och så sätter han (Christer Molander, förbundskapten) mig som ytter i en landskamp. Hade det varit mer krut i mig så hade jag protesterat. Jag var mer en dribbler, vilket jag fick mycket skäll för. Jag var inte så snabb. 

Vad gör du i dag? 

– Jag har väl träffat många av de gamla lagkompisarna genom åren. Men det har splittrats upp, många har flyttat. Några är kvar. 

Vilket är ditt bästa minne från fotbollstiden? 

– Det var nog i Tyskland. Vi åkte dit och spelade musik ihop lite grand; vann och uppträdde. Du vet när vi började i Jitex spelade vi inte bara fotboll, vi hade roligt också. Umgicks privat, hade sketcher, uppträdde … vi gjorde succé i Tyskland. Vi spelade och sjöng, körde monologer och sketcher.